Utställning som träffar mitt i prick
Publicerad i Svenska Dagbladet 29 november 2008
Målningar kallas Katarina Klingspor Ekelunds tecknade röda träd gjorda med färgpenna på papper. Det kan tyckas som hårklyveri att börja med att slå ned på ett ordval, måleri istället för teckning, men i själva verket har det betydelse. Under senare år har flera unga tecknare såsom Patric Larsson och Fredrik Hofwander uppmärksammats genom utställningar och prestigefulla priser. Minutiöst utförda blyertsteckningar och tidskrävande monumentala teckningar med färgpenna har nämligen varit ett sätt för konsten att återvända till begrepp som autenticitet och närvaro (minns någon hur föraktade dessa var under postmodernismens 80-tal?) utan att tanken dras till traditionellt måleri. När konstnärer investerar en betydande mängd tid i att göra verken är det ett uttalande som måste vägas in. I konsten har funnits ett behov av att återerövra konstnärssubjektet och hantverkets betydelse. Det är i dagens högt värderade teckningskonst jag placerar Katarina Klingspor Ekelunds träd, inte i en måleritradition vilken som helst. Och jag måste säga att hon är lika god som någon annan av de prisbelönta. Jag blev närmast förvånad över hennes utställningslista. Hur har någon som ställt ut så sparsamt under åren kunnat utveckla en sådan säkerhet? Den här utställningen är ju mitt i prick. Träden som alla är individuellt utformade har en tydlighet i idé och utförande som har pressats fram genom åtskillig tankemöda. Imponerande är även de två skulpturerna föreställande papperspressar. De materialiserar en rörelse som pressar ihop och bläddrar isär papper. I ett tidigare verk, 31720, som visades på Liljevalchs vårsalong, representerade målade pappersark dagarna i ett liv. Här tar en frihetslängtan sig uttryck i papperets förmåga att spjärna emot ett tryck.
ANNA BRODOW INZAINA
Galleri Anders Lundmark, Stockholm: Katarina Klingspor Ekelund (20/11-14/12)
Trädet i konsten är ett underskattat motiv. Men inte desto mindre effektfullt. Johanna Karlsson och Ann Böttcher är två konstnärer som tagit trädet in i samtidskonsten, och Katarina Klingspor Ekelund följer en likartad bana. Hos Galleri Anders Lundmark har hon skapat en fiktiv träddunge, där hennes teckningar av nakna, spröda trädstammar omsluter galleribesökaren. Precis som Böttcher och Karlsson är hon minutiöst noggrann med sitt hantverk, och tecknar träden tunt med rödpenna så att de yttersta grenarna påminner om nervtrådar på gränsen att försvinna ur synfältet. De gemensamma dragen är uppenbara, men varje träd har en individualitet som man inte kan bortse från. I detta avseende kan de tolkas som tecken just för individualitet och personlighet, de blir ställföreträdande personer med vilka vi kan inleda ett tyst samtal. Den klarröda färgen gör också att vi känner oss inbjudna till samtalet, det är inga döda och avlövade trädkroppar vi betraktar utan behållare som bär löften om ett spirande liv när solen åter börjar lysa. Katarina Klinspor Ekelund förvandlar inom ramen för utställningsrummet naturen från ett objekt till ett subjekt man kan känna både respekt och nyfikenhet inför. (Adress: Bjurholmsplan 23)
kultur@svd.se